Gruvsamhälle i Argentina:
“Vi lever i en reell
gruvdiktatur”
Latinamerikareportrarna
Dick och Miriam Emanuelsson besöker Argentina där de samtalar med delar av
civilbefolkningen från en liten stad högt uppe i Anderna. Den har sedan flera år
ockuperat delar av parken framför ingången till Högsta Domstolen i Buenos Aires.
Kampen handlar om att stoppa ett gruvprojekt i den lilla staden Andalgalá, med
bara 19.000 invånare, 1100 kilometer från huvudstaden. För livet och vattnet, mot
gruvprojektet som genererar cancer. Så står kampen, säger de. Inte bara i
Argentina utan i större delen av Latinamerika. Gruvgiganterna inte bara slukar
naturresurserna i Anderna, de slukar praktiskt taget livet för människorna.
“Vi lever i en reell gruvdiktatur”
Testimonio
del municipio de Andalgalá. Entrevista con Alejandro de las Cuevas, vocero de
la Asamblea de Andalgalá en las afueras de los Tribunales en Buenos Aires.
 |
Så ser dagbrottet ut efter att de övergetts av de
transnationella gruvbolagen. |
Videofilmen på tre minuter och tio sekunder visar
lamadjur, vackra blommor, Andernas majestätiska bergstoppar, den flygande kondoren
som med sitt vingspann på tre meter är Kungen över Anderna. Men idyllen är
falsk, menar Alejandro de las Cuevas. För bakom det gigantiska projektet Minera
Alumbrera i den nordliga provinsen Catamarca döljer sig en oåterkallelig stöld
av regionens vatten som är en gåva av naturen från Andernas glaciärer och de fossila
vattenreserverna.
Den regionale åklagaren i provinsen Catamarca, Juan Gomez
sammanfattar det latinamerikanska scenariot om hur gruvgiganterna lyckas få
tillstånd och koncessioner för gruvbrytning som inte håller de lagar och regler
som bör gälla: ”Där det finns ett miljöbrott finns det också en korrumperad
politiker. Här återfinns en komplett korrumperad struktur. För att inte tala om
regeringen. Men den som tar priset är den Provinsiella Regeringen som mer
verkar vara en företagsledning för gruvbolagen”.
 |
Framsidan på branschtidningen för gruvsektorn i
Argentina, Revista Panorama Minero med ett
specialnummer av gruvbältet i
provinsen Catamarca.
|
1994
anlände dåvarande presidenten Carlos
Menem i sällskap med länsguvernören Arnoldo Castillo och topparna för
gruvkonsortiet Minera Alumbrera till den lilla staden Andalgalá. Den hade då
bara 12.000 invånare. Gruvkonsortiet beskrev en blomstrande framtid för
människorna och regionen. Menem och Castillo nickade och log. Ett nytt
bostadsområde för 5000 människor skulle byggas liksom ett högkvalificerat
sjukhus. Tvåtusen personer skulle få fasta jobb i gruvan.
Inte något av dessa löften uppfylldes. I dag arbetar bara
50 personer i gruvans dagbrott, ett av Latinamerikas största som nu, efter
snart 20 års drift börjar nedräkningen. För den ska stängas kring 2019 eftersom
gruvreserverna nu har tagits upp.
I Andalgalá lämnar de efter en fasansfull verklighet, offer
för läckorna från en enorm avfallsbassäng av giftiga tungmetaller som filtreras
ner i grundvattnet. Fyra andra läckor i en 300 kilometer lång rörkanal som
transporterar mineralerna rinner ut i grundvattnet och förgiftar andra
samhällen i provinsen Catamarca och Tucuman.
Gruvkonsortiet
utgörs av tre företag med schweiziska
Glencore i spetsen. Det äger 50 procent av aktierna i Minera Alumbrera. De
resterande aktierna fördelas mellan de två canadensiska Goldcorp och Yamana
Gold som förfogar över 37,5 % respektive 12,5 %.
Varje år producerar Alumbrera ett genomsnitt av 400.000
ton koncentrat som innehåller cirka 100.000 ton koppar och 8,5 ton guld. Företagskonglomeratet
producerar även 935 kilo dorerat guld och 1900 ton molybden.
De 10 rikaste gruvmagnaterna i världen
Enligt
den ekonomiska nyhetsportalen Bloomberg går de tio rikaste gruvmagnaterna i
världen god för en förmögenhet och inkomster som uppgår till 116 miljarder dollar, eller 1056 miljarder svenska
kronor. Det är 76 miljarder kronor mer än vad den svenska staten beräknas ha i
inkomster för 2017; ”Utgifterna för
staten föreslås uppgå till 972,4 miljarder kronor under 2017 och inkomsterna
för staten beräknas uppgå till 979,7 miljarder kronor”, skrev
regeringskansliet i september när regeringen offentliggjorde förslaget till
statsbudget.
De multinationella
gruvbolagen har en gigantisk makt i egenskap av sitt kapital. Men inte bara den
ekonomiska styrkan. Deras aktieinnehav begränsar sig inte enbart till
gruvhantering. De finns i flera branscher. Mexikanen Carlos Slim, som har ett
mediemonopol i Mexiko, är ett illustrativt exempel. Från medierna kan han i
praktiken bestämma den politiska agendan.
I en intervju för CNN 2013
sa den chilenske universitetsprofessorn Marcel Claude att “Chile (läs
regeringen) tar sig friheten att skänka 25 miljarder dollar per år till de
multinationella bolagen som opererar inom gruvsektorn för att dessa ska kunna
generera vinster. Men de har inte 20.000 dollar som det kostar att utbilda en
student under fem år på universitetet”.
Det är den nyliberala
modellen i ett nötskal, säger Alejandro de las Cuevas och blickar mot de
koloniala byggnaderna för Högsta Domstolen i Argentina, den instans som
invånarna i Andalgalá har ställt sitt hopp till, trots att varken Alejandro
eller hans kamrater framför tältet hyser några illusioner om att HD ska ge dem
rätt när domstolen någon vecka senare ska ta upp fallet.
 |
Gruvan Hualfin är den största av gruvorna i gruvbältet i
länet Catamarca. Det är den största gruvan i dagbrottet där 400.000 malm grävs
fram per dag varav 100.000 är mineraler. Nu förberedes gruvan för stängning
efter 20 år. Mineralerna har tagit slut och man lämnar efter sig förgiftade
marker och grundvatten. Foto: LA NACION / Diego Lima.
|
”De tar 100 miljoner liter vatten per dag från en fossil grundvattenkälla, grundvatten
som inte kan återvinnas”
På samma latitud som Andalgalá fast på andra sidan
Anderna ligger Chile och staden Copiapo. Inte långt därifrån finns en av
världens största koppargruvor i dagbrott, Chuquicamata. Vänsterpresidenten
Salvador Allende (1970-11 september 73) nationaliserade gruvan från USA-bolaget
Anaconda. Kopparn var och är Chiles ekonomiska pulsåder och Anaconda och det
andra nationaliserade USA-företaget Kennecott inledde konspirationerna mot
vänsterregeringen som resulterade i militärkuppen den 11 september 1973. Det
visar vilket enormt politiskt inflytande dessa gruvgiganter har på politikerna.
– Befolkningen i Andalgalá har kämpat i många år mot
gruvbolaget. Nu är vi här framför Högsta domstolen för att uppmärksamma dem på
att inte ge starttillstånd för det tre gånger större gruvprojektet Agua Rica (´gott
vatten´). Befolkningen i Andalgalá överklagade beslutet om gruvbrytning i Agua
Rica för sex år sedan och nu ska fallet upp i HD. Vi har en rik bevissamling
för de miljöskador som gruvkonsortiet har gjort i regionen, säger Alejandro som
till vardags är lärare i Andalgalá.
 |
| Alejandro de las Cuevas, till vardags lärare i Andalgalá men som är språkrör för motståndet i Andalgalá. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Som van
bergsklättrare i Anderna känner han
regionen ut och innan. I fallet Alumbrera är den jättelika avfallsdammen
belägen på en plats där det är konstaterat en geologisk risk och från Google
Earth kan man se den seismiska sprickan.
– Dessa företag är fullständigt oansvariga. De har inte
bara förstört dricksvattnet. De har även förstört det lager av jord och
växtlighet i regionen som är nödvändigt för själva livets existens. Men
gruvföretagen utnyttjade lagen som infördes på 1990-talet som underlättade
dessa gruvinvesteringar med gigantiska miljökonsekvenser som är omöjliga att
kontrollera, fortsätter Alejandro.
Regionen där det transnationella gruvkonsortiet
etablerade sig är semiöken där allt är beroende av floderna varifrån
befolkningen hämtar sin föda. Det är mycket komplicerat och kostsamt att borra.
Det regnar knappt någonting och huvuddelen av vattnet kommer från glaciärerna eller
de fossila vattenkällorna. Vi talar om en synnerligen känslig geologisk region
där bergen och klipporna är mycket spröda och som vi bergsklättrare kallar för ”ruttna
klippor” som lätt går sönder, menar han.
 |
De gigantiska lastbilarna transporterar var och en 220
ton malm som år efter år har förändrat gruvbältets Anderna i norra Argentina,
oåterkalleligt förstört. Foto: LA NACION / Diego Lima.
|
Området i Andalgalá
deformerades fullständigt av gruvkonsortiet
som bröt mot alla etiska regler som ekologi och vattenkällor.
– Varje dag exploderar nio ton med ammoniumnitrat som
genererar damm i mängder i en region där det inte går att motverka det med vattensprutor.
Det får svåra följder för luften som människorna inandas. På det har vi
avfallsdammen där alla giftiga kemikalier, som några författare kallar för ”kemisk
soppa”, och metaller koncentreras men där läckorna får konsekvenser för
människorna.
 |
| Så ser den ut, ”den kemiska soppan” som skickas
till avfallsdammen som uppvisar stora läckor där det giftiga kemiska avfallet
rinner ut och förgiftar hela trakten kring gruvan och närliggande län. Foto: LA
NACION / Diego Lima. |
Dessa gifter tränger inte bara ned i grundvattnet. Med
floderna förflyttas de tiotals mil därifrån till provinsen Tucuman. Även där
drabbas människorna av sjukdomar när de tar vattnet som kommer från Anderna och
gruvbrytningen. Till och med provinsguvernören har protesterat i Buenos Aires.
– Dagligen pumpar gruvkonsortiet upp mer än 100 miljoner
liter från en fossil vattenreservkälla som inte reproducerar sig. Vattnet
används i den kemiska processen och sedan transporteras det till avfallsdammen,
med sina läckor. Detta vatten används även som en ”injekteringsmotor” för den
300 kilometer långa kanalledningen där de koncentrerade mineralerna transporteras.
Vattnet pumpas och används för att dessa torra mineraler inte ska fastna i det
stora röret. Det betyder att när det blandade och giftiga vattnet kommer fram
till länet Tucuman avleds de därefter ner i floden Salí. I vattnet har myndigheterna
i Tucuman påträffat mycket tungmetaller.
 |
| “När den sista frukten har plockats, när det
sistaträdet har huggits ner, när den sista fisken har fiskats och den sista
floden har förgiftats kommer människan till slut att inse att pengarna inte går
att äta. Men då är det för sent. UT MED GRUVKONCESSIONEN”! Foto: Motståndet i staden
Andalgalá. |
Agua Rica, från motstånd till seger
Om vatten och luft förvandlas till allvarliga
hälsorisker, är den kulturella, sociala och ekonomiska deformationen desto
värre, understryker läraren Alejandro de las Cuevas. Den första stora ”förgiftningen”
som uppstår är social, kulturell och ekonomisk. Den tar tag i dig och
korrumperar alla samhällsskikt. Den börjar med politiker och religiösa ledare.
Sedan fortsätter de med att splittra familjen och sedan delas folket i
samhället upp. Människor som har varit jordbrukare och eller verkat inom agrarindustrin
inser plötsligt att det har uppstått fiendskap i samhället.
Den ekonomiska effekten känns också i den regionala
ekonomin. Människor börjar värdera saker på ett annat sätt. Produktionen i Andalgaláregionen
av oliver, vin eller sötsaker börjar förlora sitt värde. Regeringen slutar att
investera i incitament för att utveckla regionens ursprungliga produktivkrafter
eftersom det inte finns en reell infrastruktur som människorna kan leva av som
inte utgörs av megaprojektet inom gruvnäringen.
– Gruvbrytningen genererar aldrig någon nytta av något
som helst slag. Ekonomiskt gynnar det inte människorna. Visst kan man se en och
en annan blänka med en ny bil, men gruvexploateringen löser inte några problem
för varken människorna eller samhället, understryker Alejandro.
Men den negativa miljöeffekten är grym. Att inandas de
oxiderade mineralerna som exponeras av krossandet till fint pulver är förödande
för hälsan, menar Alejandro. Den radioaktiva radongasen är mycket lätt och
transporteras i luften och på marken tusentals kilometer innan den förlorar sin
radioaktivitet. Men människorna i Andalgalá lever intill gruvan. Sedan 1997, då
gruvbrytningen inleddes har cancerfrekvensen ökat 800 procent. Från det året
började luftvägssjukdomarna att öka kraftigt. I dag är vattnet odrickbart.
 |
Avfallsdammen som har måtten 1700 meter i diameter och
500 meter djup. Där samlas alla kemiska gifter och avfall. Men dammen läcker
och rinner ut i grundvattnet. Foto:
LA NACION / Diego Lima /
|
Några
år efter att gruvexploateringen
hade startat började också motståndet mot de transnationella gruvgiganterna. De
första åren sysselsatte gruvan 2000 personer. Men när företagets infrastruktur
och anläggningen stod klar behövdes inte mer än 50 anställda. Resten av de
anställda ställdes på gatan. Som i alla gruvprojekt. Dit gick företagets ”sociala
ansvar”. Arbetena har tagits över av robotarna i den mekaniserade och
datoriserade produktionen.
Agua Rica-projektet är tre gånger så stort som projektet
Minera Alumbrera, 25 kilometer norr om Andalgalá, en plats som med sina
geologiska risker är omöjligt att etablera, menar Cuevas.
– Floderna har sitt ursprung där och flyter direkt till
staden Andalgalá. Floderna går vidare till en region där den ökade
cancerfrekvensen är hög. Bakgrunden är de radioaktiva tungmetaller som orsakat
skelettcancer.
Detta
projekt väckte stormar av protester
kring 2010 och det tog tre år innan stämningen av projektet kunde gå från
provinsdomstolen Catamarca till den Högsta Domstolen i Buenos Aires. Men
rättsapparaten, såväl i Argentina som i resten av Latinamerika, är oftast i
allians med gruvgiganterna varför det är oerhört komplicerat att kunna stoppa
projektet. Många av de som blivit domare har många gånger tidigare som
advokater stått i direkt tjänst hos företagen.
– Tack vare vår långvariga aktion här framför Högsta
Domstolen och hela det motstånd som pågått i Andalgalá ska projektet nu prövas
i HD om ett par veckor. Vårt krav är att befolkningen i Andalgalá ska ha den
mänskliga rätten att leva och andas i en ren miljö.
 |
| Motståndsfronten mot gruvprojektet Agua Rica i
aktion: ”Andalgalá är inte till salu”! FOTO: Motståndet. |
Den
14 december 2009 fick Alejandro och
invånarna vetskap om att provinsregeringen på ett helt rättsvidrigt sätt
beslutade att ge det schweiziska gruvkonsortiet tillstånd att prospektera i
Agua Rica. Befolkningen upprättade vägspärrar till ingångarna till alla
gruvorna i regionen. De utsattes för en enorm repression av de 200 utkallade kravallpoliserna
och som av ett under dödades ingen.
– Folk sköts rakt i ansiktet av gummikulor, slag,
polishundar under tre dagar som ockupationen pågick. Repressionen var
fruktansvärd och orsakade ett bokstavligt folkligt uppror. Polisen arbetar
exklusivt för gruvbolagen och vi lever i en verklig gruvbolagsdiktatur. Men
protesterna tvingade provinsregeringen att suspendera projektet tills
situationen hade lugnat sig i Andalgalá.
Intervjun
med Alejandro de las Cuevas gjorde gjorde vi den 25 februari år. Den 1 mars beslutade
Högsta Domstolen att se positivt på Andalgaláinvånarnas överklagan till HD men
skickade tillbaka fallet till Provinsdomstolen i Catamarca.
Den sista veckan i augusti läste Rodolfo Cecenarro,
domare i Provinsdomstolen, samma domare som hade beordrat polisstyrkorna den 14
december 2009 att slå ned protesterna i Andalgalá, upp sitt domslut som
överraskade alla. Gruvprojektet Agua Chica stoppas av flera skäl. Det första är
att det fick tillstånd på ett regelvidrigt sätt. Men samma argument som
Alejandro nämnde i intervjun upprepar den domare som befolkningen krävde skulle
sparkas som domare 2010. Högsta domstolens förberedande material kunde inte förbises
av provinsdomaren, han hade bara ett beslut att ta; stoppa projektet.
 |
| ”Gruvan dödar”, skriver invånarna i staden
Andalgalá i norra Argentina. FOTO: Motståndet |
Den 12
september i år bänkade sig de åtta
fullmäktigeledamöterna i Andalgalá. En punkt stod på dagordningen; Agua Chica.
Den lilla kommunens folkligt valda politiker utfärdade Den första artikeln i ”Förordningen
029” ger i praktiken dödsdomen mot projektet:
”Att förbjuda utvinning av metaller (guld, koppar, bly,
silver, etc.), i det som kallas dagbrott. Förbud att utvinna nukleära mineraler
så som uran och torium (radioaktivt kemiskt grundämne) under alla slags former,
antingen i dagbrott eller under jord i alla dess stadier: prospektering,
utforskning, exploatering, utveckling, beredning och utvinning i hela Andalgaláflodens
avrinningsområde”.
I artikel 2 förbjuds användande av cyanid, kvicksilver
och svavelsyra, saltsyra, fluorvätesyra och salpetersyra. För att ge den
avgörande dödsstöten mot projektet fastslår Förordningens 3:e artikel: ”Förbud mot användning av vatten från
floder, bäckar och naturliga reservoarer (både ovan och under jord) för
utvinningsverksamhet”.
Den
kvinnliga provinsguvernören Lucia Corpacci
blev inte svaret fattigare:
– Vi är beredda att betala ett högt politiskt pris för
utvecklingen av gruvnäringen, och uppgav att nya gruvprojekt ska presenteras.
Den politiska ledningen i Catamarca sa också att den skulle analysera den juridiska
giltigheten i de åtta kommunfullmäktigeledamöternas beslut.
Argentinas David mot Goliat har gått den näst sista
ronden. Frågan är vem som vinner den sista?
Dick Emanuelsson
Gruv- och metallmagnaternas 10-i-topplista i världen
Det påstås att
gruvutvinningen och handeln av metaller är en högriskbransch. Men de tio som
återfinns på den lista som utarbetats av näringslivsportalen Bloomberg visar
att fluktuationerna på förmögenheterna och inkomsterna hos de tio främsta
gruvmagnaterna snarare går uppåt och ligger stabilt. Guld, koppar och silver är
likvärdigt med miljarder dollar. Här är de tio:
1.
Mexikanen Alberto Bailleres, 83, leder listan och är den rikaste inom
gruvbranschen med 13,8 miljarder dollar (MdrUSD) i förmögenhet. Han leder
företaget Industrias Peñoles. Han har en minoritetspost i Femsa, Latinamerikas
största tappningsföretag, som fyller Coca Colas flaskor på den amerikanska
kontinenten.
2.
Lakshmi Mittal, född i Indien har en förmögenhet på 13,5 MdrUSD. Han är
styrelseordförande och majoritetsägare i företaget ArcelorMittal, den största
stålverkskedjan i världen, med huvudkontor i Luxemburg.
3.
Matriarken och chilenskan Iris Fontbona förfogar över en förmögenhet på 13,1
MdrUSD. Hon kontrollerar Antofagasta PLC, den 7:e största kopparproducenten i
världen och har en 76:e plats i världen över de rikaste.
4.
Australienskan Gina Rinehart går i god för 13,1 MdrUSD. Hon är
styrelseordförande för Hancock Prospecting. Hon har även ekonomiska intressen i
medieföretagen Australia.ten Network och Fairfax Media.
5.
Ryssen Alexey Mordashov redovisar 12,7 MdrUSD. Han är majoritetsägare i
Severstal, det tredje största stålverket i Ryssland. Han har även intressen i
guldproducenten Nordgold, i energiföretaget Power Machines och TUI, den största
turistoperatören i Europa.
6.
Vladimir Potanin ägare av Norilsk Nockel, världens största nickelproducent. Han
registrerar 12,4 MdrUSD i förmögenhet.
7.
Mexikanskan Sara Mota de Larrea är en av de mäktigaste inom gruvindustrin med
9,7 MdrUSD på kontot. Hon och hennes son German Larrea kontrollerar Grupo
México, den sjunde största kopparproducenten i världen. Företaget opererar i
gruvor med zink, molybden, silver och guld och finns i Mexiko, Chile och Peru.
Deras inkomster 2013 motsvarade 9,3 MdrUSD. Mota de Larrea har stor
aktieportfölj i Mexikos största järnvägsföretag och i Phoenix, Southern Copper.
8.
10,9 MdrUSD redovisade Vladimir Lisin, den ryske mångmiljardären i vinst för
sitt företag Novolipetsk Steel, år 2013. Han går i god för 8,9 MdrUSD i
förmögenhet.
9.
Styrelseordföranden för Basic Element, Oleg Deripaska, är den 9:e i magnaternas
lista med en förmögenhet som uppgår till 8,5 MdrUSD. Hans företag opererar i 19
länder och har samtidigt 48 % i United Co. Rusal, den största producenten av
aluminium i världen.
10.
Den rikaste patriarken i Italien, Paolo Rocca, har 8,4 MdrUSD på kontot. Han
leder industrigruppen Techint, med huvudkontor i Argentina, inriktad på
metallprodukter. Hans familj äger även Tenaris, producent av stålrör.
Dick
Emanuelsson
Källa:
Bloomberg
